En vakande ängel

När det inträffar olyckor så som trafikolycka så är det självklart hemskt, men på ett sätt så "känner man inte av" det hela lika mycket om det för en själv händer en okänd person. Visst tänker man ju till, men inte på samma sätt som om det skulle hända en bekant eller nära anhörig.
Som nu idag, Birgitta hamnade på sjukhus efter att ha fått sladd på bilen och voltat ut i diket. Hon skulle ju komma idag och stanna över ett par nätter hos mamma, strax innan 14 så var hon i närheten av Gällivare. Men när klockan slog 16 så började jag och mamma fundera vart hon tagit vägen. Ett samtal till polisen ledde ingen vart, trots att namn och bilmärke samt färg på bil uppgav så fick hon ett "Nej det är inte hon". Men till slut fick mamma tag i någon som bekräftade att det är hon.
Trots att bilen är totalkvaddad så klarade sig Birgitta ifrån allvarliga skador. Skrapsår lite här och där samt ont i nacken, men ingenting värre än det. Dock är jag lite fundersam över hur sjukhuset tänker när dem släpper iväg henne bara timmar efter olyckan inträffat, visst skiktröntgen gjordes och ingenting hittades.. Men alla skador syns ju inte direkt!
När mamma berättade att det var Birgitta som råkat ut för olyckan så insåg jag att JAG ägnar alldeles för lite tankar och visar omtanke åt mina nära och kära. Livet är skört det är det, och jag tänker ta mig i kragen och visa uppskattning och omtanke betydligt mer än vad jag gjort.
Jag är säker på att PO höll en vakande hand över Birgitta, annars skulle det garanterat ha slutat värre.
Så allihopa, visa mer omtanke och kärlek åt era anhöriga, man vet aldrig när livet tar slut. ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: