Ikväll efter att jag kom hem från afterworken med jobbet så satte jag mig i soffan och pratade lite med mamma och Nicke, var nån vecka sedan man hann prata med både mamma och Nicke samtidigt. Så det kändes faktiskt otroooooooligt skönt det!

Igår(torsdags 4/2) när jag och Anna tränade så började jag lite smått med "stå", jag vet inte om Anna har tränat det med Azta när Anna hade Azta hemma på foder. Och det är även relativt nytt för mig också, men jag gör iallafall mitt bästa, och som mamma sa.. Det är det som räknas! Då i torsdags så tränade vi förutom "stå", kontakt och koncentrationsövningar då Anna och Sheila höll på kampa och leka, ibland blev det lite för mycket för Azta och hon lämnade min sida, men kom snabbt tillbaks på inkallning. När vi körde ställandet så använde jag mig av tips som Carina har gett mig, och dom är faktiskt användbara för en gröngöling som mig. Tipsen har faktiskt gett resultat snabbt och jag bugar för Carina, hon är en kanon duktig instruktör!

Vid 22.30 - 23 idag(fredag) drog jag på mig ytterkläderna och tog med mig Azta ut, jag och Anna hade planerat hundträning tillsammans. Men hon var rätt trött så efter afterworken skjutsade jag hem henne och passade samtidigt på att låna hennes plastkoner. Måste komma ihåg att köpa egna! Azta fick springa runt en stund och nosa, göra sina behov och få upp ett lagomt tempo innan vi satte igång med träningen. Azta ska ju snart börja löpa och fy fabian så hon piper och gnäller, för varje pip så får jag garanterat ett grått hårstå!!

Vi började köra lite gång med fotposition vid garagen, sålänge man håller upp ett bra tempo med henne så kommer det inte ett ljud ifrån henne. När man saktar ner så kommer ljuden, och det försöker vi träna bort. Vid stopp så piper hon, jag ignorerar och väntar tills hon är tyst. När hon är tyst kommer belöningen antingen iform av beröm och klapp eller leksak. Måste verkligen få henne att förstå att man SKA INTE pipa och låta som en visselpipa! Och jag ljuger inte när jag säger att det är inte det lättaste, för hittils har jag varit bortskämd med Hicka. Hon säger oftast inte ett ljud, vilket är en fröjd för öronen.

Iallafall, körde lite fotposition samt masch och tvära vändningar. Azta håller positionen bra, men jag vill ändå inte hoppa över att träna det. Jag radade upp konerna mellan garagen och placerade Azta vid min sida 2-3 meter ifrån "rutan", kommenderade stanna, gick in i rutan och lade bollen i rep mitt i allting. Använde mig av tipsen som Anna gav igår, och jag måste bara säga det.. Det är så mycket enklare att få tips ifrån andra än att läsa böcker, jag får mer inlevelse och mer motivation till att få hunden att klara av momentet. Bollen lades i mitten, jag kommenderade "rutan" åt Azta, hon sprang rakt mot bollen och plockade upp den. Berömmelse och lek var resultatet av det, upprepade kanske 4-5 gånger och sedan platsade jag Azta, gick med bollen till rutan. Lekte med den på marken, plockade upp den och satte den i fickan. Gick tillbaks till Azta och kommenderade "rutan", tyvärr är inte en schäfer så lättlurad om jag får säga det själv. Istället för att gå rakt till rutan så snurrade hon omkring RUNT den istället, när hon inte hittade den så satte hon sig självmant fot igen. Jag körde om momentet och använde mig av dubbelkommando iform av att ta ett snabbt steg framåt och kommendera rutan, hon gick in i rutan och fick belöning. Dubbelkommandon går ju faktiskt att träna bort, så ni nu inte tror något..

Två "skick" till som gick helt ok faktiskt så körde vi lite ställande i rutan. Dvs jag kastade bollen "igenom" rutan så hon fick hämta, när hon var på väg tillbaks till mig kommenderade jag "stå" för att få henne och stanna i rutan. Det gick som smort! Plockade ihop konerna och lekte lite med bollen och snöret som hon lyckades slita bort från bollen. Hon fick trava runt fritt, jag kommenderade "stå" lite när som helst, när hon gjorde rätt kom belöningen, när hon gjorde "fel" uteblev belöningen. När det var som roligast för henne avbröt jag för att inte göra momentet som något tråkigt. Lämnade in Azta och hämtade ut Hicka istället.

Jag och Anna provade köra lite rutan med Hicka i torsdags, det gick ganska knackligt förutom dom 2-3 sista skicken som blev JÄTTEBRA! Nu ikväll så har vi försökt slipa till fotpositionen, det ser bara komiskt ut när Hicka sätter sig på högersida fast med huvudet bakåt och rumpan framåt, det blir liksom fel.. Anna höll på garva ihjäl sig, och jag ger henne ingen skuld, för jag håller också på att garva ihjäl mig. Det blir inte bättre när hon lägger sig som en pall framför mig heller. Men jag har inga ursäkter, det har inte blivit av att träna då min träningslust legat nere på botten. Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen, att träna en hund med klåda fungerar bara inte. Det går dock bättre nu under vintern, men inte helt perfekt.

Men men..
Vi körde fotposition, och idag gick det kanon bra 7/10 gånger. Jag vet inte vart hon har fått för sig att man ibland ligga ner när man går fot och gör halt, så där får man rätta henne och få henne till sittandes istället. Körde kanske 30 minuter med varierande gång och svängar, belöning vid korrekt position. Kontakten sitter och hon vet att kontakt är ett måste vid fotpositionen. Provade lite skick till rutan också, tyvärr har hon inte ett superminne så hon kom inte ihåg ett jota från i torsdags. Men det gör inte mig någonting, man kan ju inte förvänta sig att hunden ska lära sig allting på en gång. Motivationen för mig tröt lite lätt så och avbröt momentet och tränade stå, ett litet "problem" med Hicka är att hon är så himla nyfiken och ska gärna snurra runt fjorton varv när man sätter handen under magen för att få henne att stå. Men övning ger färdighet och jag har redan nu ikväll sett några små framsteg, och det gläjder mig otroligt mycket för motivationen och självförtroendet får sig en liten skjuts uppåt.

Blev tillfrågad av mamma om jag ville följa med Tuija till Svappis och träna hund tillsammans med henne och Maria hela dagen, men jag och Anna har redan kommit överrens att vi ska träna imorgon.

Och till er som säkerligen undrar varför jag tränar Azta så är det för att mamma är nyopererad och får inte röra sig allt för mycket.

Nu ska jag krypa i sängen, känner att jag måste få sluta ögonlocken och vakna upp utvilad imorgon.

Ååååååh vad jag vill köra cross! Det rycker i ben och händer.